द्वादशस्तरङ्गः dvaadashastarangah | Die zwölfte Welle Kapitel 12 alte Zählung: 79
पञ्चमो वेतालः pancamo vetaalah Der 5. Vetala
ततस्तस्य पुनर्गत्वा शिंशपाशाखिनोऽन्तिकं । तथैवोल्लम्बमानं तं दृष्ट्वा नरशरीरगम् ॥ १
tatastasya punargatvaa shimshapaashaakhino’ntikam | tathaivollambamaanam tam drshtvaa narashariiragam || 1
Als er wieder vor dem Ashokabaum stand, sah er, in einen Menschenkörper eingedrungen,
वेतालमवतीर्यैव कृत्वास्मै बहु वैकृतम् । स त्रिविक्रमसेनो द्राग्गन्तुं प्रववृते ततः ॥ २
vetaalamavatiiryaiva krtvaasmai bahu vaikrtam | sa trivikramaseno draaggantum pravavrte tatah || 2
den Leichengeist herabhängen. Trivikramasena nahm ihn, der ihm heftigen Brechreiz verursachte, herab und ging schnell wieder weiter.
आगच्छन्तं च तं तूष्णीं वेतालः पूर्ववत्पथि । रात्रौ महाश्मशानेऽत्र स्कन्धस्थो व्याजहार सः ॥ ३
aagacchantam ca tam tuushniim vetaalah puurvavatpathi | raatrau mahaashmashaane’tra skandhastho vyaajahaara sah || 3
Als er wie früher auf seinem Weg des Nachts schweigend vor sich hinlief, kam er an einen großen Wetzstein.
Da meinte der von seiner Schulter hängende Vetala:
राजन्नभिनिविष्टोऽसि कष्टेऽत्यन्तप्रियोऽसि च । तत्ते चेतोविनोदाय वर्णयामि कथां शृणु ॥ ४
raajannabhinivishto’si kashte’tyantapriyo’si ca | tatte cetovinoodaaya varnayaami kathaam shrnu || 4
„König, du hast dir eine schwere Last aufgehalst. Weil du mir vom ersten Augenblick an gefallen hast,
will ich dir eine Geschichte erzählen, die dich auf andere Gedanken bringt. Hör zu:
उज्जयिन्यामभूद्विप्रः पुण्यसेनस्य भूपतेः । अनुजीवी प्रियोऽमात्यो हरिस्वामीति सद्गुणः॥ ५
ujjayinyaamabhuudviprah punyasenasya bhuupateh | anujiivii priyo’maatyo harisvaamiiti sadgunah || 5
In Ujjain lebte einst ein Brahmane, der hochanständige Harisvami, unschätzbarer Minister und Gefolgsmann von König Punyasena.
तस्यात्मनोऽनुरूपायां भार्यायां गृहमेधिनः । गुणवान्सदृशः पुत्रो देवस्वामीत्यजायत ॥ ६
tasyaatmano’nuruupaayaam bhaaryaayaam grhamedhinah | gunavaansadrshah putro devasvaamiityajaayata || 6
Dieser Haushälter hatte eine Frau vom gleichen Stand. Die gebar ihm Devasvami, einen Sohn tugendreich wie er selbst.
तद्वच्चानन्यसामान्यरूपलावण्यविश्रुता । कन्या सोमप्रभा नाम तस्यान्वर्थोदपद्यत ॥ ७
tadvaccaananyasaamaanyaruupalaavanyavishrutaa | kanyaa somaprabhaa naama tasyaanvarthodapadyata || 7
Auch eine Tochter wurde ihm geboren, gerühmt für ihren unvergleichlichen Liebreiz.
Sie hieß Somaprabhaa, Mondglanz, ganz im Sinne ihres Namens.
सा प्रदेया सती कन्या रूपोत्कर्षाभिमानिनी । मातुर्मुखेन पितरं भ्रातरं च जगाद तम् ॥ ८
saa pradeyaa satii kanyaa ruupotkarshaabhimaaninii | maaturmukhena pitaram bhraataram ca jagaada tam || 8
Als das Mädchen verheiratet werden sollte, bildete sie sich dermaßen viel auf ihre Schönheit ein,
daß sie Vater und Bruder aus dem Mund ihrer Mutter wissen ließ:
शूरस्य ज्ञानिनो वाहं देया विज्ञानिनोऽपि वा । अन्यस्मै नास्मि दातव्या कार्यं मज्जीवितेन चेत् ॥ ९
shuurasya jnaanino vaaham deyaa vijnaanino’pi vaa | anyasmai naasmi daatavyaa kaaryam majjiivitena cet || 9
„Mit einem Helden, einem Weisen oder einem Zauberer will ich verheiratet sein.
Einen anderen gebt mir nicht, wenn ihr mein Leben wertschätzt.“
तच्छ्रुत्वा तादृशं तस्याश्चिन्वनेकतं वरम् । तत्पिता स हरिस्वामी यावच्चिन्तां वहत्यलम् ॥ १०
tacchrutvaa taadrsham tasyaashcinvanekatam varam | tatpitaa sa harisvaamii yaavaccintaam vahatyalam || 10
Als ihr Vater Harisvaami das hörte, war er nur noch von der Sorge beseelt, einen passenden Bräutigam für sie zu finden,
der einem dieser drei Charaktere entsprach.
तावद्व्यसर्जि राज्ञा स पुण्यसेनेन दूत्यता । संध्यर्थं विग्रहायातदाक्षिणात्यनृपान्तिकम् ॥ ११
taavadvyasarji raajnaa sa punyasenena duutyataa | samdhyartham vigrahaayaatadaakshinaatyanrpaantikam || 11
Indessen aber wurde er von König Punyasena als Botschafter zu Friedensverhandlungen mit einem König aus dem Dekhan geschickt,
der angerückt war, ihn zu erobern.
कृतकार्यश्च तत्रासावेकेनाभ्येत्य तां सुताम् । याचितोऽभूद्द्विजाग्रेण श्रुततद्रूपसम्पदा ॥ १२
krtakaaryashca tatraasaavekenaabhyetya taam sutaam | yaacito’bhuuddvijaagrena shrutatadruupasampadaa || 12
Nachdem er seine Pflicht getan, trat ein vornehmer Brahmane auf ihn zu.
Der hatte zufällig von seiner schönen Tochter gehört und hielt um ihre Hand an.
विज्ञानिनो ज्ञानिनो वा शूराद्वा नापरं पतिम् । मत्पुत्रीच्छति तत्तेषां मध्यात्कथय को भवान् ॥ १३
vijnaanino jnaanino vaa shuuraadvaa naaparam patim | matputriicchati tatteshaam madhyaatkathaya ko bhavaan || 13
„Meine Tochter will nur einen Mann aus dem Kreis der Zauberer, der Weisen oder der Helden. Sagt an: Wer unter denen seid Ihr also?“
इत्युक्तस्तेन भार्यार्थी स हरिस्वामिना द्विजः । अहं जानामि विज्ञानमिति तं प्रत्यभाषत ॥ १४
ityuktastena bhaaryaarthii sa harisvaaminaa dvijah | aham jaanaami vijnaanamiti tam pratyabhaashata || 14
Als Harisvami den Brahmanen auf Freiersfüßen so fragte, gab der zur Antwort: „Ich kenn‘ mich in der Zauberei aus!“
तर्हि तद्दर्शयस्वेति पुनरुक्तश्च तेन सः । विज्ञानी कल्पयामास स्वशक्त्या द्युचरं रथम् ॥ १५
tarhi taddarshayasveti punaruktashca tena sah | vijnaanii kalpayaamaasa svashaktyaa dyucaram ratham || 15
„Dann lass mal sehen!“ forderte Harisvami ihn auf. Da erschuf der Magier aus eigener Kraft einen flugfähigen Wagen.
मायायन्त्ररथे तत्र तं हरिस्वामिनं क्षणात् । आरोप्य नीत्वा स्वर्गादींल्लोकांस्तस्मायदर्शयत् ॥ १६
maayaayantrarathe tatra tam harisvaaminam kshanaat | aaropya niitvaa svargaadiimllokaamstasmaayadarshayat || 16
Er ließ ihn auch sogleich in seine Zaubermaschine einsteigen. Dann flog er mit ihm los und zeigte ihm den Himmel und die anderen Welten.
आनिनाय च तुष्टं तं तत्रैव कटकं पुनः । दाक्षिणात्यस्य नृपतेर्यत्रायातः स कार्यतः ॥ १७
aaninaaya ca tushtam tam tatraiva katakam punah | daakshinaatyasya nrpateryatraayaatah sa kaaryatah || 17
Danach steuerte er seinen zufriedenen Fluggast wieder genau in das Zeltlager des Königs aus dem Dekhan zurück,
zu dem er für seine Verhandlung entsandt worden war.
ततः सोऽस्मै हरिस्वामी प्रतिशुश्राव तां सुताम् । विज्ञानिने विवाहं च निश्चिकायाह्नि सप्तमे ॥ १८
tatah so’smai harisvaamii pratishushraava taam sutaam | vijnaanine vivaaham ca nishcikaayaahni saptame || 18
Also versprach Harisvami dem Zauberer seine Tochter. Und für die Heirat bestimmte er den siebten Tag.
तत्कालमुज्जयिन्यामप्यन्येनैत्य द्विजन्मना । देवस्वामि स तत्पुत्रः स्वसारं तामयाच्यत ॥ १९
tatkaalamujjayinyaamapyanyenaitya dvijanmanaa | devasvaami sa tatputrah svasaaram taamayaacyata || 19
Inzwischen war in Ujjain ein anderer Brahmane an seinen Sohn Devasvami herangetreten. Und der hielt um die Hand seiner Schwester an.
ज्ञानिविज्ञानिशूरेभ्यो नान्यमिच्छति सा पतिम् । इति तेनापि सोऽप्युक्तः शूरमात्मानमभ्यधात् ॥ २०
jnaanivijnaanishuurebhyo naanyamicchati saa patim | iti tenaapi so’pyuktah shuuramaatmaanamabhyadhaat || 20
Als er ihm entgegenhielt: „Sie will nur einen Gelehrten, einen Zauberer oder einen Kämpfer zum Mann, sonst keinen!“
sagte der: „Ich bin doch selbst ein Kämpfer!“
ततो दर्शितशस्त्रास्रश्रिये तस्मै द्विजोऽनुजाम् । देवस्वामी स शूराय दातुं तां प्रत्यपद्यत ॥ २१
tato darshitashastraasrashriye tasmai dvijo’nujaam | devasvaamii sa shuuraaya daatum taam pratyapadyata || 21
Darauf führte er dem Brahmanen seinen heldenhaften Einsatz von Hieb- und Stichwaffen vor,
sodaß Devasvami dem Helden versprach, ihm seine jüngere Schwester zu geben.
सप्तमेऽह्नि च तत्रैव विवाहं गणकोक्तितः । तस्यापि सोऽभ्यधान्मातुः परोक्षं कृतनिश्चयः ॥ २२
saptame’hni ca tatraiva vivaaham ganakoktitah | tasyaapi so’bhyadhaanmaatuh paroksham krtanishcayah || 22
Für die Heirat bestimmten die Astrologen gleich den siebten Tag. Er beschloss, ihm das hinter dem Rücken seiner Mutter zu sagen.
तन्मातापि हरिस्वामिभार्या तत्कालमेव सा । केनाप्येत्य तृतीयेन सुतां तां याचिता पृथक् ॥ २३
tanmaataapi harisvaamibhaaryaa tatkaalameva saa | kenaapyetya trtiiyena sutaam taam yaacitaa prthak || 23
Indessen aber war ein dritter Freier auf Harisvamis Ehefrau zugetreten und hatte auch bei ihr um die Hand ihrer Tochter angehalten.
ज्ञानी शूरोऽथ विज्ञानी भर्तास्मद्दुहितुर्मतः । इत्युक्तश्च तया मातरहं ज्ञानीति सोऽभ्यधात् ॥ २४
jnaanii shuuro’tha vijnaanii bhartaasmadduhiturmatah | ityuktashca tayaa maataraham jnaaniiti so’bhyadhaat || 24
Da sagte sie zu ihm: „Unsere Tochter stellt sich einen Weisen, einen Kämpfer oder einen Zauberer als Ehemann vor!“
Jener erwiderte: „Mutter, ich bin doch Wissenschaftler!“
पृष्ट्वा भूतं भविष्यच्च तस्मै तां ज्ञानिने सुताम् । प्रतिजज्ञे प्रदातुं साप्यह्नि तत्रैव सप्तमे ॥ २५
prshtvaa bhuutam bhavishyacca tasmai taam jnaanine sutaam | pratijajne pradaatum saapyahni tatraiva saptame || 25
Als sie ihn nach Vergangenheit und Zukunft befragt hatte, versprach sie, ihre Tochter an eben jenem siebten Tage ihm zu geben.
अन्येद्युश्चागतः सोऽत्र हरिस्वामी यथाकृतम् । पत्न्यै पुत्राय चाचख्यौ तं कन्यादाननिश्चयम् ॥ २६
anyedyushcaagatah so’tra harisvaamii yathaakrtam | patnyai putraaya caacakhyau tam kanyaadaananishcayam || 26
Tags darauf kam Harisvaami angeritten und erzählte seiner Frau und seinem Sohn von seiner Entscheidung, ihre Tochter zu verehelichen.
तौ च तं स्वकृतं तस्मै भिन्नं भिन्नमवोचताम् । सोऽपि तेनाकुलो जज्ञे वरत्रयनिमन्त्रिणात् ॥ २७
tau ca tam svakrtam tasmai bhinnam bhinnamavocataam | so’pi tenaakulo jajne varatrayanimantrinaat || 27
Da berichteten sie ihm, jeder für sich, was sie versprochen hatten. Ihn beunruhigte, als er von den drei eingeladenen Freiern erfuhr.
अथोद्वाहदिने तस्मिन्हरिस्वामिगृहे वराः । आययुर्ज्ञानिविज्ञानिशूरास्तत्र त्रयोऽपि ते ॥ २८
athodvaahadine tasminharisvaamigrhe varaah | aayayurjnaanivijnaanishuuraastatra trayo’pi te || 28
Am Hochzeitstage kamen alle Drei vor Harisvamis Haus geritten: der Gelehrte, der Zauberer und der Kämpfer.
तत्कालं चात्र सा चित्रं कन्या सोमप्रभा वधूः । अशङ्कितं गता क्वापि न विचित्याप्यलभ्यत ॥ २९
tatkaalam caatra saa citram kanyaa somaprabhaa vadhuuh | ashankitam gataa kvaapi na vicityaapyalabhyata || 29
In dem Moment war Somaprabhaa, die Braut, unerwartet, wohin nur, verschwunden, von allen gesucht, doch nicht gefunden.
ततोऽब्रवीद्धरिस्वामी ज्ञानिनं तं ससम्भ्रमः । ज्ञानिन्निदानीं ब्रूह्याशु दुहिता मे क्व सा गता ॥ ३०
tato‘braviiddharisvaamii jnaaninam tam sasambhramah | jnaaninnidaaniim bruuhyaashu duhitaa me kva saa gataa || 30
Entsetzt sprach Harisvami den Gelehrten an: „Weiser, sag mir sofort, wohin meine Tochter verschwunden ist!“
तच्छ्रुत्वा सोऽवदज्ज्ञानी राक्षसेनापहृत्य सा । नीता विन्ध्याटवीं धूमशिखेन वसतिं निजाम् ॥ ३१
tacchrutvaa so’vadajjnaanii raakshasenaapahrtya saa | niitaa vindhyaataviim dhuumashikhena vasatim nijaam || 31
Darauf erwiderte der Kenntnisreiche: „Der Rauchkopf-Dämon Dhuumashikha hat sie entführt
und in sein Erdloch im Vindhyawald verschleppt!“
इत्युक्तो ज्ञानिना भीतो हरिस्वामी जगाद सः । हा धिक्कथं सा प्राप्येत विवाहश्चापि हा कथम् ॥ ३२
ityukto jnaaninaa bhiito harisvaamii jagaada sah | haa dhikkatham saa praapyeta vivaahashcaapi haa katham || 32
Als der Weise ihn aufgeklärt hatte, jammerte Harisvami furchtsam: „O Weh, was für ein Ungemach! Wie finden wir sie wieder?
Was soll jetzt aus der Hochzeit werden?“
श्रुत्वैतत्प्राह विज्ञानी धीरो भव नयामि वः । तत्राधुनैव यत्रैष ज्ञानी वदति तां स्थिताम् ॥ ३३
shrutvaitatpraaha vijnaanii dhiiro bhava nayaami vah | tatraadhunaiva yatraisha jnaanii vadati taam sthitaam || 33
Als der Zauberer das hörte, meinte er: „Reiß dich zusammen! Ich bring‘ euch jetzt dahin, wo dieser Schlauberger sagt, daß sie sich aufhält!“
इत्युक्त्वा तत्क्षणं कृत्वा रथं सर्वास्त्रसंयुतम् । तत्रारोप्य हरिस्वामिज्ञानिशूरान्खगामिनि ॥ ३४
ityuktvaa tatkshanam krtvaa ratham sarvaastrasamyutam | tatraaropya harisvaamijnaanishuuraankhagaamini || 34
Nach diesen Worten baute er sogleich ein mit allen Waffen gerüstetes Fluggefährt,
in das er Harisvami, den Gelehrten und den Kämpfer einsteigen ließ.
तान्स सम्प्रापयामास क्षणाद्विन्ध्याटवीभुवि । ज्ञानिना तां समाख्यातां वसतिं तत्र रक्षसः ॥ ३५
taansa sampraapayaamaasa kshanaadvindhyaataviibhuvi | jnaaninaa taam samaakhyaataam vasatim tatra rakshasah || 35
Die flog er alle augenblicklich an die Stelle im Vindhyawald, die der Gelehrte als Erdloch des Dämonen bezeichnet hatte.
तत्र तं राक्षसं क्रुद्धं ज्ञातवृत्तान्तनिर्गतम् । शूरोऽथ योधयामास हरिस्वामिपुरस्कृतः ॥ ३६
tatra tam raakshasam kruddham jnaatavrttaantanirgatam | shuuro’tha yodhayaamaasa harisvaamipuraskrtah || 36
Dieser Teufel kannte die Vorgeschichte und stürmte wutentbrannt daraus hervor.
Da stellte Harisvami den Helden an die Spitze, und der nahm den Kampf gegen ihn auf.
तदाश्चर्यमभूद्युद्धं तयोर्मानुषरक्षसोः । चित्रास्त्रयोधिनोः स्त्र्यर्थं रामरावणयोरिव ॥ ३७
tadaashcaryamabhuudyuddham tayormaanusharakshasoh | citraastrayodhinoh stryartham raamaraavanayoriva || 37
Und schon entflammte ein prächtiger Kampf zwischen Mensch und Scheusal, beide mit ihren Wunderwaffen um eine Frau kämpfend,
ganz wie Rama und Ravana.
क्षणेन च स सङ्ग्रामदुर्मदस्यापि रक्षसः । अर्धचन्द्रेण बाणेन शूरस्तस्याच्छिनच्छिरः ॥ ३८
kshanena ca sa sangraamadurmadasyaapi rakshasah | ardhacandrena baanena shuurastasyaacchinacchirah || 38
Und obwohl der Dämon erbittert kämpfte, konnte der Held ihm im richtigen Moment mit seinem Sichelmondpfeil den Kopf abschießen.
हते रक्षसि तां सोमप्रभामाप्तां तदास्पदात् । आदाय विज्ञानिरथेनाजग्मुस्ते ततोऽखिलाः ॥ ३९
hate rakshasi taam somaprabhaamaaptaam tadaaspadaat | aadaaya vijnaanirathenaajagmuste tato’khilaah || 39
Sobald er das Ungeheuer getötet hatte, holte er Somaprabha aus ihrem Verschlag heraus.
Und so flogen sie alle im Flugzeug des Zauberers davon.
हरिस्वामिगृहं प्राप्य तेषां लग्नेऽप्युपस्थिते । ज्ञानिविज्ञानिशूराणां विवाद उदभून्महान् ॥ ४०
harisvaamigrham praapya teshaam lagne‘pyupasthite | jnaanivijnaanishuuraanaam vivaada udabhuunmahaan || 40
Als sie bei Harisvamis Haus angelangt waren, brach der für sie vereinbarte Tag an.
Da gerieten der Gelehrte, der Zauberer und der Held in einen heftigen Streit.
ज्ञानी जगाद नाहं चेज्जानीयां तदियं कथम् । प्राप्येत कन्या गूढस्था देया मह्यमसावितः ॥ ४१
jnaanii jagaada naaham cejjaaniiyaam tadiyam katham | praapyeta kanyaa guudhasthaa deyaa mahyamasaaavitah || 41
„Wenn ich nicht gewußt hätte, wo das Mädchen ist“, rief der Gelehrte, „wie sonst hätten wir sie in ihrem Versteck gefunden?
Darum gebührt sie mir!“
विज्ञानी त्ववदन्नाहं कुर्यां चेद्व्योमगं रथम् । गमागमौ कथं स्यातां देवानामिव वः क्षणात् ॥ ४२
vijnaanii tvavadannaaham kuryaam cedvyomagam ratham | gamaagamau katham syaataam devaanaamiva vah kshanaat || 42
Darauf der Zauberer: „Wenn ich nicht diesen durch die Lüfte fahrenden Wagen gebaut hätte
– wie sonst wäret ihr augenblicklich hin und hergeflogen wie die Götter?
कथं स्याच्चारथं युद्धं रथिना रक्षसा सह । तस्मान्मह्यमियं देया लग्नो ह्येष मयार्जितः ॥ ४३
katham syaaccaaratham yuddham rathinaa rakshasaa saha | tasmaanmahyamiyam deyaa lagno hyesha mayaarjitah || 43
Wie wäre es ohne diesen Wagen zum Kampf gegen den Unhold gekommen, der ja einen Wagen hatte?
Darum ist sie mir zu geben, der ich diesen glücklichen Moment erst ermöglicht habe!“
शूरोऽप्युवाच चेन्नाहं तं राक्षसं रणे । तद्युवाभ्यां कृते यत्नेऽप्येतां कन्यां क आनयेत् ॥ ४४
shuuro’pyuvaaca cennaaham tam raakshasam rane | tadyuvaabhyaam krte yatne’pyetaam kanyaam ka aanayet || 44
Da erwiderte der Kämpfer: „Wenn ich das Ungeheuer nicht im Kampf besiegt hätte
– wer hätte, bei all euren Anstrengungen, das Mädchen sonst zurückgebracht?
तन्मह्यमेषा दातव्येत्येवं तेषु विवादिषु । हरिस्वामी क्षणं तूष्णीमासीदुद्भ्रान्तमानसः ॥ ४५
tanmahyameshaa daatavyetyevam teshu vivaadishu | harisvaamii kshanam tuushniimaasiidudbhraantamaanasah || 45
Darum gebe man sie mir!“ Während sie noch erbittert stritten, hatte es Harisvamin für einen Moment
die Sprache verschlagen, so verwirrt war er.
तत्कस्मै सात्र देयेति राजन्वदतु मे भवान् । न वदिष्यसि जानंश्चेत्तत्ते मूर्धा स्फुटिष्यति ॥ ४६
tatkasmai saatra deyeti raajanvadatu me bhavaan | na vadishyasi jaanamshcettatte muurdhaa sphutishyati || 46
Mit wem soll sie also verheiratet werden, König? Sagen Sie mir das! Wenn du’s weißt und nicht sagst, soll dir der Kopf zerspringen!“
इति वेतालतस्तस्माच्छ्रुत्वा मौनं विहाय च । स त्रिविक्रमसेनस्तमुवाचैवं महीपतिः ॥ ४७
iti vetaalatastasmaacchrutvaa maunam vihaaya ca | sa trivikramasenastamuvaacaivam mahiipatih || 47
Nachdem König Trivikramasena das von dem Leichengeist gehört hatte, brach er sein Schweigen und sprach:
शूराय सा प्रदातव्या येन प्राणपणोद्यमात् । अर्जिता बाहुवीर्येण हत्वा तं युधि राक्षसम् ॥ ४८
shuuraaya saa pradaatavyaa yena praanapanodyamaat | arjitaa baahuviiryena hatvaa tam yudhi raakshasam || 48
„Sie muß dem Helden gegeben werden, der sein Leben aufs Spiel setzte, um sie mit seiner Arme Kraft zu gewinnen,
als er den Dämonen im Kampf besiegte.
ज्ञानिविज्ञानिनौ त्वस्य धात्रा कर्मकरौ कृतौ । सदा गणकतक्षाणौ परोपकरणे न किम् ॥ ४९
jnaanivijnaaninau tvasya dhaatraa karmakarau krtau | sadaa ganakatakshaanau paropakarane na kim || 49
Der Weise und der Zauberer waren vom Schöpfer als seine Arbeiter eingesetzt.
Sind nicht Rechenkünstler und Konstrukteure immer die Hilskräfte für andere?“
इत्युक्तं मनुजपतेर्निशम्य तस्य स्कन्धाग्रात्सपदि स पूर्ववज्जगाम ।
वेतालो निजपदमेव सोऽपि राजानुद्वेगः पुनरपि तं प्रति प्रतस्थे ॥ ५०
ityuktam manujapaternishamya tasya skandhaagraatsapadi sa puurvavajjagaama |
vetaalo nijapadameva so’pi raajaanudvegah punarapi tam prati pratasthe || 50
Nachdem der Vetala vernommen, was der König gesagt hatte, kletterte er sogleich wieder von seiner Schulter herab und ging wie schon zuvor
seiner eigenen Wege. Der König aber machte sich wieder unverdrossen auf den Weg, um ihn zu suchen.
इति महाकविश्रीसोमदेवभट्टविरचिते कथासरित्सागरे शशाङ्कवतीलम्बके द्वादशस्तरङ्गः ।
iti mahaakavishriisomadevabhattaviracite kathaasaritsaagare shashaankavatiilambake dvaadashastarangah |
Damit endet die zwölfte Welle im Buch Shashaankavatii aus dem Ozean gespeist mit Strömen von Erzählungen,
komponiert vom Dichterfürsten Shrii Somadeva Bhatta.
No comments:
Post a Comment